UVÖ
STOCKHOLMS SKÄRGÅRD
TEATERLADAN
Teatern och dess huvudentré (den svarta dubbeldörren) Salongen. Trots bråten syns trappan som för upp till scenen
MÅNGA KÄNNER INTE TILL DET, men Uvö har haft sin egen
kändis: Herbert Grevenius. Det var han som dramatiserade
en stor tv-satsning år 1966 som alla äldre kommer ihåg:
Strindbergs ”Hemsöborna”. Den gjorde stort intryck på oss
den gången på den gamla goda tiden då tv-sändningarna
fortfarande var svartvita. Med Sif Ruud som änkan Flod, och
han som skulle ge hjälp åt hennes lantbruk, värmlänningen
Carlsson, spelad av Allan Edwall. Och så Flods son Gusten
som gjordes av den unge Sven Wollter. TV-serien spelades
in på Kymmendö (ön var inspiration för Strindbergs Hemsö)
fem sjömil sydväst om Uvö. För Herbert Grevenius med
baskern på, var det så att säga pendelavstånd till havs.
FYRA ÅR EFTER SLOG DENNE DRAMATURG, dramatiker,
författare, översättare och recensent till igen på TV med att
också dramatisera Strindbergs ”Röda rummet”. Senare i
livet, som dramaturg på Dramaten, var Herbert Grevenius i
princip helgonförklarad och fick vara kvar så länge han levde.
Då ska man veta att han dog 1993 som 92-åring, aktiv in i
det sista. Men det var på Uvö som Herbert Grevenius hade
sitt sommarparadis. Genom att han fanns på Uvö kom det
sig också att vår världsberömde regissör Ingmar Bergman
kom dit. För Herbert Grevenius var en av de första att
uppmärksamma Bergman och kom sedermera att skriva flera
av hans tidiga filmmanus.Till Uvö hade Herbert Grevenius
kommit på 1940-talet, till ett av öns då två större gamla
hus, det i Sofiehill, som ännu fram till 1890-talet kallades
Skräckmarstorpet. Numera är tomten i Grevenius dotter Ulla
Olssons ägo.
DET SOM IDAG handgripligt mest minner om Herbert
Grevenius närvaro på Uvö är den av honom själv uppförda
teatern, eller teaterlada som man förr gärna sa om enklare
byggnader där man spelade för publik. Barnen fick teatern
som en högst annorlunda leksak. Och det var onekligen
märkvärdigt att en far gör något sådant åt dem. Än idag
finns gamla handskrivna program kvar som minner om
teaterepoken på Uvö. I botten låg Herbert Grevenius
brinnande teaterintresse som gjorde att han byggde in teatern
i ett gammalt uthus, troligen år 1949. Och än idag känner man
äkta tiljors atmosfär då man kommer in i byggnaden, trots
att den numera är belamrad med allsköns bråte. Den ligger
så skönt där med vattnet på ena sidan, skog på den andra
och framför en blomsteräng. Inne i salongen finns allt som
behövdes för en lyckad teaterföreställning i sommarkvällen.
Salongens proportioner är välavvägda. Under bråten är scenen
kvar. I öster, söder och väster finns ingångsdörrar som gör
det möjligt för skådespelarna att göra entréer och sortier från
olika håll. Man ser också rester av en anordning för ridån.
I STOCKHOLMS TEATERVÄRLD avlöste uppsättningarna förr i
tiden varandra i en tät aldrig sinande ström. Det här var ju
före tv:s genombrott. Herbert Grevenius kunde plocka med
sig kulisser från nedlagda produktioner ut till skärgården.
När de fraktades ut i dåtidens långsamma träbåtar med
tändkulemotorernas behagliga dunkande, blev ljudet som ett
slags långväga inringning till kommande föreställningar i
havsbandet.
Marcus Boldeman
NÄMDÖ NU - nr.19/ April 2010
