top of page

TEATERLADAN

Teatern och dess huvudentré (den svarta dubbeldörren)        Salongen. Trots bråten syns trappan som för upp till scenen

MÅNGA KÄNNER INTE TILL DET, men Uvö har haft sin egen 

kändis: Herbert Grevenius. Det var han som dramatiserade 

en stor tv-satsning år 1966 som alla äldre kommer ihåg: 

Strindbergs ”Hemsöborna”. Den gjorde stort intryck på oss 

den gången på den gamla goda tiden då tv-sändningarna 

fortfarande var svartvita. Med Sif Ruud som änkan Flod, och 

han som skulle ge hjälp åt hennes lantbruk, värmlänningen 

Carlsson, spelad av Allan Edwall. Och så Flods son Gusten 

som gjordes av den unge Sven Wollter. TV-serien spelades 

in på Kymmendö (ön var inspiration för Strindbergs Hemsö) 

fem sjömil sydväst om Uvö. För Herbert Grevenius med 

baskern på, var det så att säga pendelavstånd till havs.

 

FYRA ÅR EFTER SLOG DENNE DRAMATURG, dramatiker, 

författare, översättare och recensent till igen på TV med att 

också dramatisera Strindbergs ”Röda rummet”. Senare i 

livet, som dramaturg på Dramaten, var Herbert Grevenius i 

princip helgonförklarad och fick vara kvar så länge han levde. 

Då ska man veta att han dog 1993 som 92-åring, aktiv in i 

det sista. Men det var på Uvö som Herbert Grevenius hade 

sitt sommarparadis. Genom att han fanns på Uvö kom det 

sig också att vår världsberömde regissör Ingmar Bergman 

kom dit. För Herbert Grevenius var en av de första att 

uppmärksamma Bergman och kom sedermera att skriva flera 

av hans tidiga filmmanus.Till Uvö hade Herbert Grevenius 

kommit på 1940-talet, till ett av öns då två större gamla 

hus, det i Sofiehill, som ännu fram till 1890-talet kallades 

Skräckmarstorpet. Numera är tomten i Grevenius dotter Ulla 

Olssons ägo. 

 

DET SOM IDAG handgripligt mest minner om Herbert 

Grevenius närvaro på Uvö är den av honom själv uppförda 

teatern, eller teaterlada som man förr gärna sa om enklare 

byggnader där man spelade för publik. Barnen fick teatern 

som en högst annorlunda leksak. Och det var onekligen 

märkvärdigt att en far gör något sådant åt dem. Än idag 

finns gamla handskrivna program kvar som minner om 

teaterepoken på Uvö. I botten låg Herbert Grevenius 

brinnande teaterintresse som gjorde att han byggde in teatern 

i ett gammalt uthus, troligen år 1949. Och än idag känner man 

äkta tiljors atmosfär då man kommer in i byggnaden, trots 

att den numera är belamrad med allsköns bråte. Den ligger 

så skönt där med vattnet på ena sidan, skog på den andra 

och framför en blomsteräng. Inne i salongen finns allt som 

behövdes för en lyckad teaterföreställning i sommarkvällen. 

Salongens proportioner är välavvägda. Under bråten är scenen 

kvar. I öster, söder och väster finns ingångsdörrar som gör 

det möjligt för skådespelarna att göra entréer och sortier från 

olika håll. Man ser också rester av en anordning för ridån.

 

I STOCKHOLMS TEATERVÄRLD avlöste uppsättningarna förr i 

tiden varandra i en tät aldrig sinande ström. Det här var ju 

före tv:s genombrott. Herbert Grevenius kunde plocka med 

sig kulisser från nedlagda produktioner ut till skärgården. 

När de fraktades ut i dåtidens långsamma träbåtar med 

tändkulemotorernas behagliga dunkande, blev ljudet som ett 

slags långväga inringning till kommande föreställningar i 

havsbandet.

 

Marcus Boldeman

 

NÄMDÖ NU - nr.19/ April 2010

Har du någon historia, information eller annat du vill dela? Kontakta

UVÖ

STOCKHOLMS SKÄRGÅRD

bottom of page