UVÖ
STOCKHOLMS SKÄRGÅRD
SKRÄCKMARATORPET
Sofiehill Familjerna Bengtsson och Grevenius ca 1945 Hjalmar Bengtsson och
Herbert Grevenius i förgrunde
VID SUNDET MOT ALKLÄPPEN ligger "Sofiehill", ett rött
boningshus som man kan se är äldre än omkringliggande
"sportstugor". Det är här som gamla Skräckmarstorpet, ännu
tidigare kallat Solbaset, låg. Första gången det omnämns
i skrift är i en jordebok från 1731. Det verkar ha varit ett
ganska hårt liv att försörja sig som torpare på Uvö för
under ca 70 år finns ett tiotal olika torparfamiljer skrivna
på Skräckmarn/Solbaset. Det tycks också ha funnits två
olika bostadshus för från 1771 finns två torpare ibland
samtidigt. Torpets historia går under tidigt 1800-tal ihop med
Sunnansunds (se annan artikel), och man kan i kyrkböckerna
följa hur torpare i Nämdöskärgården ganska ofta flyttar runt,
från Uvö till Långvik, till Rågskär, till Bunsö, till Mörtö...
DET FINNS OCKSÅ NOTERINGAR om hur man skänkt pengar
till kyrkan "för det gud hulpit dess hustru ifrån en svår
barnsbörd till hälsan igen” , om unga föräldrar som avlider,
drunkningsolyckor, barnadödlighet och annat elände. Men
folk gifter om sig, får nya barnkullar och livet går ändå
vidare. Som torpare skulle man dels göra dagsverken på
huvudgården (Västerby) och dels sköta sitt eget lilla jordbruk
och fiske på torpet. Om en torpare fick det lite bättre städslade
han ibland en dräng som kunde skickas till dagsverken
och då kunde också torpet utvecklas. Den siste torparen på
Skräckmarn Anders Alfred Gustafsson från Mörtö flyttar dit
1858 men redan 1860 gifter han sig och flyttar till Bunsö.
Sedan står torpet obrukat i 36 år.
VID ARVSKRIFTET I SLÄKTEN ELMÉN, som ägde Östanvik, får
Sofia Westerberg (f Elmén) Västerby dit också Skräckmarn
hörde. Så småningom blir hon änka och får svårt att klara
gården så hon säljer största delen av sin arvslott (det är nu
JW Sjögren kommer till Västerby) och flyttar tillsammans
med sin dotter Selmas familj till Skräckmarn. Och för att
trivas lite bättre så får hon 1897 namnet ändrat till Sofiehill!
Så småningom köps stället av Oskar Bengtsson, far till
Hjalmar B (f 1903) som många säkert känner till som
brukare av Västerby. 1911 börjar man bygga nuvarande huset
Sofiehill. (Namnet skräckmarn kan härledas till skräcka =
skrakhona och mar = vik med smalt inlopp)
1943 kommer så familjen Grevenius (där alltså Ulla Olsson
är dotter till Märta och Herbert) till Sofiehill, först som
hyresgäster. Ulla har många minnen från Uvö- Västerby
när det fortfarande var en högst levande traditionell
skärgårdsbygd med kor, häst och grisar. I början av 1950-talet
började tomtförsäljningen på Uvö och de som köpte var till
största delen händiga människor som själva byggde.
SÅ HÄR AVSLUTAR ULLA sin långa berättelse om
Skräckmarstorpet (där detta endast är ett litet sammandrag!)
när den kommer in på nybyggarna på 50-talet:" Men det här
är inte min sak att berätta om. Det vore roligt om flera ville
berätta sin historia om sitt Uvö, flera fastigheter har stannat
i släkten och många var så stora barn på femtiotalet att de
måste ha minnen från nybyggarperioden. Några Uvöbor har
rottrådar tillbaka till äldre Nämdösläkter och många historier
borde berättas innan det är för sent. Till sist: tack för hjälpen
Dagny och tack Kalle Kjellman på Nämdö Böte!"
FOTNOT om namnet solbaset, efterforskat av Sven
Dahlgren, västanvik:
Enligt prof Staffan Nyström, Uppsala Universitet " I din
mantalslängd står Solbaset. Jag har hittat namnet (då
skrivet Sohlbaset) också i ett jordeboksutdrag från 1787. Det
är ett roligt och ovanligt namn. Ordet solbas eller solbase
finns nämnt i en del äldre ordböcker och lexikon. Det betyder
solgass, solvärme, och är väl ett trevligt namn på ett torp.”
Camilla Strandman
NÄMDÖ NU - nr.19/ April 2010
